lotioninchina

Hej allihopa! Ledsen att jag inte skrivit på så länge!

Ska försöka skärpa till mig och updatera er lite oftare. Jag tänkte börjar med det som man skulle kunna kalla för sista skriket här i storstaden. Jag hoppas att ni är glada att jag informerar är om detta så att ni kan vara först med denna nya fantastiska trend. Nu är ni väl nyfikna på vad det kan vara?

 Nu ska ni få höra: PYJAMAS!

Ja, ni hörde rätt självklart är det pyjamas som gäller vid såväl viktiga affärsmöten som till vardags. (Eller mest till vardags..)
Jag tänkte nedan bifoga vissa bildbevis då det vid tidigare diskussioner rått vissa tvivel gällande om detta ypperligt praktiska och bekväma klädesplagg verkligen huserar på Shanghais gator. Enjoy!









PS. har även sett ett nattlinne in action men har tyvärr ännu inga bilder att visa upp.. Återkommer med detta.

                                                                

Nu börjar det bli dags att uppdatera er angående min förehavandet på andra sidan jorden. Tillsammans med mina vänner njuter jag nu av de sista härliga dagarna av "sommarlovet". På måndag börjar skolan. Det skall bli mycket spännande. Vi vet fortfarande inte särskilt mycket om någonting om jag ska vara ärlig.. Imorgon ska vi iallafall registrera oss så då hoppas jag att vi får lite mer välbehövlig information.

Under tiden försöker vi orientera oss i den här bautastaden. Shanghai är inte världens största stad, men efter en del Googlande har vi dock kommit fram till att det dock är världens största kommun. Och det räcker ju bra.. Men tydligen har vi världens högsta bar här, Cloud Nine, som vi ska besöka på min födelsedag den 16e September för att fira som sig bör!! Hurra! Inget för den som har svindel..

Självklart har vi besökt den kända strandpromenaden The Bund, både dagtid och nattetid med drinkar och storartad utsikt över Pu Dong. Om ni någon gång får för er att besöka oss så får ni förresten absolut inte missa den oförgömliga sightseeing-tunneln som The Bund erbjuder! Man åker under marken i något som skulle kunna liknas vid en rymdkapsel genom en tunnel full med så mycket blinkande lampor, bling-bling och glitter att vem som helst skulle kunna få ett epileptiskt anfall! Jag hoppas att ni lägger märke till min ironiska ton när det gäller sagda tunnel.. Vi förstod aldrig riktigt den påkostade kreationens egentliga funktion. Men glammigt var det!

Vi har även fått pröva på Shanghais nattliv som verkar vara mycket lovande! Jag kan redan nu lova att det slår Helsingborgs fjuttiga nattklubbsutbud med hästlängder! Vi har dessutom lärt känna en hel bunt med partysugna och högljudda amerikaner som gärna gör oss sällskap på våra eskapader.

Annars fortsätter vi vår jakt på den ultimata marknaden och det bästa prut-fyndet. Idag fick vi till exempel tips av två prutglada och mycket trevliga svenskar som Frida presenterade för oss och jag lyckades då pruta till mig ett par superfina skor för 25 billiga spänn!
Det börjar liksom bli en sport och det kräver absolut en viss teknik. Det bästa är helt enkelt att när försäljaren föreslår sitt hutlöst dyra pris (som egentligen är billigt om man jämför med Sverige..) se helt chockad ut, skaka på huvudet och vifta nekande med händerna. Sedan utbister man bestört: "No! No! Tai gui le! To expensive!" och går därifrån. Oftast kommer försäljaren då att springa efter dig och erbjuda ett mycket lägre pris som sedan kan prutas ner ännu mer! Hur kul som helst! Jag rekkomenderar det varmt!

Nä! nu ska jag gå och lägga mig så att jag är utvilad inför morgondagens förhoppningsvis smärtfria registrering. Skriv gärna kommentarer! Det uppskattas! Lägger förresten in några fler Kina-bilder som ni kan njuta av! Håll till godo!

Här kan ni se mig flanerandes tillsammans med mitt mycket tjusiga Kina-Parasoll som vid annan väderlek även kan fungera som ett vanligt simpelt paraply.



Här kommer hälsningar till min älsklingsfisk majs från hans släktingar i Kina! Saknar dig Majs!



Sitter och tänker på min favorit firre..



Mellan de gamla byggnaderna i Old Town kan man skymta Shanghais nyinvigda World Financial Center.






Upp-piffade brudar påväg ut i Shanghais väntande nattliv! Vi var faktiskt mycket tjusigare än våra nya amerikanska vänner som ni kan se på bilderna. Vi kände oss som tre filmstjärnor när vi i våra finaste klänningar och kjolar svepte ner i lobbyn och möttes av flip-flops och jeans.






Det var allt för idag! Slut för idag! Tack för idag!

Gårdagen spenderades på en marknad i Shanghai där jag, Minna och Frida prutade för glatta livet! Det var helt sjukt kul! Sex våningars marknad och fullt med kläder, skor, klockor väskor och allt annat mellan himmel och jord som ni kan tänka er. Gjorde några fina fynd faktiskt. Får kanske starta en sån där modeblogg där jag fotar mig själv iförd mina senaste inköp som jag bara äääälskar! Det hade vart nåt! Hi, hi!

Min blogg får nog snarare bli en konstig-matblogg. Igårkväll till exempel, så tänkte vi få i oss en välbehövlig bit mat efter den slitsamma shoppingen. Som tur var fanns det en hel bunt med kinarestauranger utanför marknaden. Som vanligt pratade ingen engelska.. Vi valde ut ett ställe där det ändå fanns bilder på en del maträtter så att vi kunde peka och försökte beställa något. Vi undarade om de hade menyer på engelska? "Three?" sa servitören och pekade på oss. Ja, sa vi. Vi är tre. Servitören försvinner och vi börjar disskutera vad vi ska försöka beställa. Ris? Dumplings? Kyckling? Då kommer servitören in igen med tre små krukor fulla med någon form av soppa. Trots att vi aldrig beställde något! Eller? Den ser mycket misstänkt ut och det ligger några mörka bitar av något på botten.. Vi skakar på huvudet och bestämer oss för det enklaste alternativet. Vi pekar på grannens mat som ändå ser ganska ätbar ut. Det ser ut som bönor och någon sorts kycklingrätt.
Snart får vi in den efterlängtade maten och vi stoppar alla tre snabbt in kycklingen i munnen för att stilla hungern. Snabbt får vi sedan hostande stoppa in så mycket ris vi kan i munnen för att neutralisera den katastrofalt starka smaken! Det är ungefär tre kilo chilli i maten och det är dessutom inte kyckling. Det är bläckfisk. Tror vi..
Här har ni Frida och Minna mumsandes på god kinesisk mat. Jag måste kanske tillägga att det faktiskt finns mycket god kinesisk mat också. Om man bara hittar den..



Just det! Smakade på en bit groda till lunch! Det var helt ok faktiskt! De säljer förresten både levande grodor och sköldpaddor på vårt lokala Wall Mart som man kan ta hem och tillaga i sitt eget lilla kök! Perfekt som ett litet kvällssnack!
Nu måste jag springa! Ska träffa de andra nu för nya äventyr! Och ikväll ska vi ut och testa på Shanghais nattliv! Hörs snart igen. Hälsningar från Shanghai!

  

Skönt att äntligen få pusta ut efter en natt på båt tillsammans med kineserna. Som tur var hade jag ändå rätt så trevligt sällskap i min hytt. Mest tjejer. Det enda som störde min resa en smula var en av kinesiskornas runda 9-åriga son. Han skrek istället för att prata och det gjorde han nästan hela tiden. Han tyckte även om att sjunga.. Utom när han åt och smackade förstås!
Här kan ni förresten se min middag, bestående av snabbnudlar vid relingen!

 

    Ni ska veta en sak om kineser. De inte bara skriker och spottar. De äter som grisar också! Det kanske inte är så konstigt när man tänker efter, de äter ju med pinnar.. Men ändå! En dag på Putuoshan kom jag in på en fullpackad lunchrestaurang och fick mitt i larmet dela bord med några guider som kunde lite engelska. De hjälpte mig att beställa något och jag höll tummarna för att det skulle vara något ätbart. Som tur var var det nudlar med musslor. Riktigt gott faktiskt! (ja, jag åt faktiskt musslor med pinnar också! Vad sägs om det!) Men den ena guiden var nog det grisigaste jag har sett när det gäller att äta! Hon var helt svettig i hela ansiktet av värmen och samtidigt som hon försökte vara hjälpsam och fixa fram mat till mig så stoppade hon in hela sin risskål på en gång i munnen. Med munnen så full med mat att hon inte ens kunde stänga den börjar hon hojta till servitriserna om min mat så att riset sprutade medan jag bara kunde stirra! Och hon stoppade hela tiden in mer!

 

    Tillslut lyckades jag ändå få en taxichaufför att ta mig till universitetet. Tyvärr var det fel sida av campus så jag fick släpa med mig väskan hundra mil till mitt dormitory där jag nu ska bo. Där trodde jag felaktigt att jag skulle få hjälp av engelskspråkig personal. Men icke! Även här kryllade det av kineser som försökte förklara olika saker på kinesiska och slängde fram olika papper och blanketter som de hetsade mig till att fylla i. Tillslut fick jag ändå komma upp på mitt rum på elfte våningen av 25. Jag har rätt så tjusig utsikt ändå! Och imorgon kommer mina två svenska studentvänner Minna och Frida. Nu ska jag äntligen få lite hjälp att stirra tillbaka! Här kan ni se hur jag bor.

Och här kan ni se utsikten! Rakt ner alltså..

 

Har förresten skaffat mitt eget tjusiga parasoll! Ska snart lägga upp en fin bild. Ni ska även få se min nya termos som universitetet har lånat ut till mig. Den är röd och till min förtjusning finns min lilla guldfisk Majs avbildad på den!! Inte illa!

Under mina tre dagar på Putuoshan fick jag vara med om mycket och jag önskar att jag hade vetat lite mer om Buddismen innan jag kom. Kineserna har så många gudar som de tillber med rökelse vid de olika vackra templen smyckade med lotusblommor, statyer och guld. All information stod tyvärr med tecken så jag förstod inte så mycket. Jag fick dock en del förklarat av min hjälpsamma receptionist. Här får ni ta del av omgivningarna.

 

Jag blev särskilt förtjust i alla stenlejon som vaktar templen. Här kommer några smakprov.

 

På Putuoshan äter man mycket fisk och skaldjur. För mig var det bara att hitta en restaurang och sedan välja en av fiskarna som levande simmade runt i olika baljor. De blev då upphåvade och tillagade. Färskare blir det inte.

 

Jag hittade en liten fiskrestaurang på en terrass där personalen var särskilt glad att ha mig som gäst de serverade mig vid ett litet bord och satte sig sedan bredvid och försökte konversera och lista ut var jag kom ifrån. De blev mycket förtjusta när jag började fotografera dem. Vissa av dem i alla fall.. Jag måste tillägga att jag vid det här laget är en hejjare på att äta med pinnar! Äter allt med pinnar! En hel fisk som ni kan se!
Jag avslutade ofta dagarna med ett välbehövligt dopp på hundred-step-beach. Den går tyvärr inte att jämföra med Tylösand men det var ändå fantastiskt skönt att kunna svalka sig i den tryckande värmen.

 

Kineserna går förresten runt med paraplyer för att skydda sig mot solen. De går i stora guidegrupper med parasoller och likadana huvudbonader efter sin högljudda guide som viftar med en flagga eller dylikt och skriker i sin tillhörande megafon. Det bryter effektivt den harmoniska och heliga stämningen kring de olika templen.

 Gick förresten nedför det heliga berget Mount Putuo. Det var ungefär en biljard trappsteg så jag har träningsverk i vaderna fortfarande!!!

Hotellet Purple Bamboo har som tur är en engelsktalande receptionist som blev min hjälpreda och en ny vän! När jag hade ckeckat in ringde telefonen och receptionisten sa att jag glömt mitt boardingcard. Hon skulle komma med det på en gång även fast jag sa att det inte var nödvändigt. Det var tur att hon gjorde det för hon gjorde mig genast på bättre humör efter min nervösa resa. När hon överlämnat mitt boardingcard och jag precis tänkte stänga dörren så halade hon fram en kamera och undrade om hon fick ta ett foto. Som om jag var en kändis av något slag! Självklart fick hon det! Här kan ni se min nya vän Wang Wen Juan.

 

Och nog kände jag mig som en superstjärna, eller i alla fall som en apa på zoo, när jag promenerade runt på ön. Jag var den enda som inte var asiat på hela ön och nästan mer av en turistattraktion än alla tempel. Alla fånglodde på mig utan att skämmas och vart jag gick hörde jag: ”Helåååå!” som är det enda engelska ordet som kineserna verkar kunna!
    Jag vågade knappt byta om till bikini på stranden eftersom det var fullt med unga pojkar som ”helåååade” mig! Jag skulle hyra ett parasoll av en yngling och då höll hans kompis på att kissa på sig av skratt. När jag frågade vad det var frågan om så sa han: ”He thinks you are very beautiful!” 

Tillochmed när jag skulle turista och titta på tempel blev jag stoppad av en munk som gärna ville ha mitt mobilnummer! En munk med rakat huvud och munkkläder! Han hade finare mobil än vad jag har! Får munkar ha telefoner och flirta med stackars turister! Det är helt tokigt! Här är iallafall en bild på min nya munkpojkvän. Stilig va?

    Busstationen visade sig vara ett virrvarr av människor och bussar och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Som vanligt då. Tillslut siktade jag något som liknade en vänthall och släpade min 100kg tunga väska uppför trapporna utan att en enda kines erbjöd någon hjälp. Där började jag vifta med bussbiljetten och kineserna började återigen diskutera livligt sinsemellan och dra i min väska. Den måste tydligen röntgas så att de är säkra på att jag inte är en bussbombare eller nåt. Sedan fick jag sätta mig ner och vänta i flera evigheter och jag började bli orolig att jag missat bussen, att den inte skulle komma, att jag var på fel ställe eller att någon annan faktiskt hade bombat sönder den.

 
    Men så kom den i alla fall och tydligen skulle bara jag och tre till med bussen. Bussen hade också en bussvärdinna som erbjöd te och små påsar med kinesiska snacks. Jag åt några kakor som såg vanliga ut och lämnade resten som jag tror var torkad gul fisk och något som möjligen var en nöt..  Jag kommer förmodligen hem som en liten sticka och jag är ändå inte den som tackar nej till mat i första taget som de flesta vet!! De har mycket märklig mat i det här landet kan jag meddela!

    Bussvärdinnan verkade mycket oroad över att jag skulle till Putuoshan så sent (hon kunde faktiskt lite engelska för en gångs skull). Jag sa att det nog inte var några problem, men jag började få en klump i magen ändå.. Tänk om jag kommer till hamnen sent på kvällen och så går det ingen båt! Ska jag sova i hamnen i nån kinesisk stad som jag inte ens vet vad den heter?!

    Efter en stund körde bussen ombord på en färja och där fick jag sitta med en massa kineser som också de hade galna glosjukan och kolla OS.
När vi sedan körde av färjan var det bara jag och busschauffören kvar på bussen och jag började verkligen bli nervös. Vi kom till hamnen där jag skulle ta båten och det hade blivit mörkt. Hoppas, hoppas att det går en båt!!! Där stod en massa folk som, surprise, surprise, inte heller kunde engelska. De började i vanlig takt vifta och prata högljutt och det verkade först som att det var kört. Men så tog busschauffören min väska och tog med mig till nattbåten! Jag kunde pusta ut. Som tur var kom själva hotellägaren och hämtade mig i hamnen i sin minibuss! Tack Buddah! 

 

 

Efter de vilda diskussionerna angående min resa kände jag att min mage var mycket tom då jag tidigare på dagen bestämt tackat nej till en mycket misstänkt kinesisk frukost. Det fanns massor med olika rätter att välja på konstfärdigt upplagda i små askar. Jag kunde inte identifiera något av de små paketen och geggamojjorna ens när servitrisen försökte förklara. ”Pork” sa hon och pekade på ett vitt genomskinligt knyte format som en havstulpan. ”Chicken!” fortsatte hon och visade på några röda slamsor. Jag tappade plötsligt aptiten.

 

Jag frågade en tjej som hjälpt mig med båten var man kunde gå och äta. Hon tog tag i min stora väska och skyndade iväg bland folkhopen och över en väg så det var bara att hänga med. Jag kan här informera er om att kineser inte tar hänsyn till att man har mycket att bära på och inte kan röra sig så fort. De fortsätter framåt som om man inte var där. Och att korsa en gata ska vi bara inte tala om! Du kan inte lita på att det är säkert att gå över gatan även om det är grön gubbe! Taxibilar, bussar och cyklar kör på som vanligt och stannar inte för en vanlig simpel fotgängare.

Min guide slank in på en kinesisk restaurang full med högljudda människor. Kineser pratar inte, de skriker och spottar! (de spottar inte på restaurang, men nästan alltid annars..) Självklart var jag den enda som inte var kines. Och självklart fanns det ingen engelsk meny. Jag pekade på något och lyckades beställa en form av nudelsoppa med grönsaker och nått kött. Sen kom nästa utmaning. Soppan måste såklart ätas med pinnar! Medan jag försökte lista ut hur det skulle gå till försökte jag att konversera med min nya vän, Mei Ling, som satte sig ner och gjorde mig sällskap. De visade sig att hon hade ett engelskt namn, vilket många unga kineser har, hon hette Linda. Hon ville byta mailadress med mig och när hon skulle skriva ner sitt namn kunde jag inte låta bli att skratta! Hon skrev sitt namn: Lingda

 

 

Dagen efter ville jag åka till nationalparken Putuoshan Island som jag hade fått tips om. Det är en liten ö dit kineserna åker för att be till sina många gudar. Där finns många tempel och dessutom ett av Kinas fyra heliga berg. Kineserna brukar även passa på och bada här.

 

Detta visade sig dock vara ett större projekt än vad jag hade väntat mig.. Jag åkte iväg i en taxi på väg till ett biljettkontor där jag skulle köpa en båtbiljett till Putuoshan. Återigen utlämnad åt taxichaufförens goda vilja och med hopp om att hotelreceptionisten hade skrivit rätt adress på min lapp.

 När taxin stannade kunde jag ändå inte skymta något som liknade en biljettlucka så jag fick med hjälp av olika tecken och viftningar leta mig fram. I släptåg hade jag dessutom mitt sex-månader-tunga bagage. Detta i kombination med Shanghais fuktiga och tunga sommarvärme gjorde det inte lättare.

 

                    Tillslut hittade jag ändå rätt och kunde visa upp min lapp där det förhoppningsvis stod: One boatticket for one person to Putuoshan island today please.
Det gjorde det tydligen för de tre kinesiska damerna började först tjattra högljutt på kinesiska och sa sedan: No boat! Jag försökte uppgivet få fram någon information om hur jag då skulle ta mig dit. Men de tre damerna kunde bara enstaka ord på engelska. Efter vad som kändes som en hel dag och med hjälp av tre kineser till kom vi fram till att det fanns en buss senare på eftermiddagen som skulle ta mig till en annan stad. Sedan skulle jag byta till båt där och på så vis komma fram till ön vid 22tiden. De kunde även ordna så att någon från mitt hotell kunde möta mig i hamnen.
Jag kunde bara hoppas att jag hade förstått rätt och att det skulle finnas en båt så sent på kvällen..

Min första dag i Shanghai spenderade jag med att kika runt i lite små butiker en bit ifrån mitt hotell. Där träffade jag en hjälpsam danska som hade startat en ny butik med enbart danska kläder. Hon gav mig bra tips på vart man kunde gå. Hon visade även en smstjänst dit man kan skicka en adress med vanliga bokstäver och få tillbaka den skriven i tecken. Mycket bra!
Även kineserna var trevliga, men de stirrade på mig som om jag kom ifrån Mars. De var som att de aldrig hade sett en västerlänning förut! Jag som trodde att Shanghai var en modern stad!

 Kunde inte sova en blund natten innan resan! Var så nervös så jag kunde dö!!! Kina är väldigt långt borta och väldigt annorlunda.. Och jag ska åka dit själv! Men resan gick bra och redan på flyget träffade jag några nya vänner. Två danskar som skulle jobba, en Scweizare som jag tror försökte flirta med mig på flyget för han glodde på mig hela tiden och en helt tokig kanadensare som visade sig vara en hejjare på kinesiska. Det passade mig utmärkt för då kunde de hjälpa mig att hitta mitt hotell.
Detta visade sig vara ett äventyr i sig.. Taxichaufförerna i Shanghai kan ingen engelska, så om du vill vara säker på att komma rätt så måste du överlämna en lapp med adressen skriven med kinesiska tecken. Om man inte har en tolk med sig såklart!. Dessutom kör de värre än italienare. De slänger sig fram mellan de olika filerna och man får bara hoppas att det inte ska ske en olycka då det inte finns några bälten i bilarna!

Tänkte följa trenden och starta en tillfällig Kinablogg! På det viset kan ni som är intresserade av mina äventyr hålla er updaterade och jag själv kan sedan ha den som ett sätt att minnas min resa.

För er som inte känner mig sedan innan så heter jag Alexandra Caldarulo och skall spendera en termin i Shanghai, Kina, som utbytesstudent på Fudan University. I vanliga fall läser jag Service managementprogrammet på Campus Helsingborg med inriktning på Turism.

Jag kan börja med att förklara namnvalet på min nystartade blogg för er som inte redan har hört historien..
Det började med att jag blev informerad om att ett västerländskt namn som Alexandra inte passar sig i Mittens rike! Nej tydligen måste man välja ett kinesiskt namn. Då jag inte har någon vidare kunskap inom ämnet så bad jag min brors väninna, som kommer ifrån Hong Kong, att hjälpa mig välja ett passande namn. Hon tyckte att Shan (uttalas tydligen som shen) kunde passa som förnamn då det kan tyckas likna mitt eget namn (Alexshandra). Mitt efternamn fick bli Luo (Caldaruluo). Därför heter jag nu Luo Shan.
Detta var jag också ganska nöjd med tills min goda vän Nathalie gjorde mig uppmärksam på att om man säger mitt splitter nya namn snabbt så är det påfallande likt det engelska ordet för hudkräm. Lotion..
Jag kan meddela att min mormor är mycket nöjd med detta då ordleken gör det lättare att komma ihåg namnet.. Kul för henne..