På buss genom Kina
Busstationen visade sig vara ett virrvarr av människor och bussar och jag hade ingen aning om vart jag skulle. Som vanligt då. Tillslut siktade jag något som liknade en vänthall och släpade min 100kg tunga väska uppför trapporna utan att en enda kines erbjöd någon hjälp. Där började jag vifta med bussbiljetten och kineserna började återigen diskutera livligt sinsemellan och dra i min väska. Den måste tydligen röntgas så att de är säkra på att jag inte är en bussbombare eller nåt. Sedan fick jag sätta mig ner och vänta i flera evigheter och jag började bli orolig att jag missat bussen, att den inte skulle komma, att jag var på fel ställe eller att någon annan faktiskt hade bombat sönder den.
Men så kom den i alla fall och tydligen skulle bara jag och tre till med bussen. Bussen hade också en bussvärdinna som erbjöd te och små påsar med kinesiska snacks. Jag åt några kakor som såg vanliga ut och lämnade resten som jag tror var torkad gul fisk och något som möjligen var en nöt.. Jag kommer förmodligen hem som en liten sticka och jag är ändå inte den som tackar nej till mat i första taget som de flesta vet!! De har mycket märklig mat i det här landet kan jag meddela!
Bussvärdinnan verkade mycket oroad över att jag skulle till Putuoshan så sent (hon kunde faktiskt lite engelska för en gångs skull). Jag sa att det nog inte var några problem, men jag började få en klump i magen ändå.. Tänk om jag kommer till hamnen sent på kvällen och så går det ingen båt! Ska jag sova i hamnen i nån kinesisk stad som jag inte ens vet vad den heter?!
Efter en stund körde bussen ombord på en färja och där fick jag sitta med en massa kineser som också de hade galna glosjukan och kolla OS.
När vi sedan körde av färjan var det bara jag och busschauffören kvar på bussen och jag började verkligen bli nervös. Vi kom till hamnen där jag skulle ta båten och det hade blivit mörkt. Hoppas, hoppas att det går en båt!!! Där stod en massa folk som, surprise, surprise, inte heller kunde engelska. De började i vanlig takt vifta och prata högljutt och det verkade först som att det var kört. Men så tog busschauffören min väska och tog med mig till nattbåten! Jag kunde pusta ut. Som tur var kom själva hotellägaren och hämtade mig i hamnen i sin minibuss! Tack Buddah!
